Bra start på min kamp...eller?
Börjar lixom med en smaskdag.... men lördagar är lördagsgodisdag. Så även för mig. 
Igår kom jag hem från sjukhuset och ör lite sliten och trött. Känns konstigt att veta att kroppen var såååå nära att kolapsa och jag märkte typ ingenting. Det är lite otäckt. Hör först min hjärtsköterskas ord "Jag vill egentligen inte behöva söga detta, men du måste till akuten... dina värden är superlåga och just nu är njurvärdet samma som för Akut njursvikt. En remiss till akuten är skickad och nu åker du"
När jag kom till akuten sa sköterskan att hon Inte hade räknat med att patienten hon skulle möta skulle komma gåendes och vara glad. Sen sa läkaren samma sak och till sist sa även personalen på avdelningen exakt samma sak. Okej, det är bara att inse.... jag va sjuk... jävligt sjuk. Känns overkligt och jobbigt. Tänk att inte känna att kroppen är så dålig.... hur fasiken ska jag märka det nästa gång då? Jaja, förhoppningsvis blir det ingen nästa gång. Nu jäklar.... eller ja, imorgon hahahahaha. Fan så amatörkasst... jag ska bara äta godis först...hihi.

Jaja, idag ska jag iaf mäta mig så jag har koll på alla mått *Hjälp*

Ha en härlig lördag.... nu ska jag köra till godisaffären :-P  

Jag är 42 år... sambo plus tre bonusbarn, en hund "Jeppe" och två katter "Mini" och "Katten".

Jag är Född med elakartad skelettcancer, första domen blev att jag inte skulle överleva. Uppenbarligen gjorde jag det, men blev förlamad från midjan och ner och har känselbortfall i samma område. På något sätt lyckades nerverna hitta nya banor och lärde sig kommunicera med musklerna. Hur detta gått till, är fortfarande ett mysterium.

Här myntades mitt smeknamn "Humlan". En humla flyger pga att den tror den kan det.. och jag... Ja, Jag går på mina ben i tron på att detta är möjligt. Slå  sluta  ALDRIG  tro.

Sviterna efter blev muskelsmärtor, nervsmärtor, nervkramper, känselbortfall, domningar, balansrubbningar mm. Pga minskad rörlighet, smärtor mm drog jag på mig en övervikt. Och 2017 fick jag "Hjärtsvikt" och detta tror läkarna beror på cellgifterna jag fick som liten.

20/12-17 bestämdes det att jag ska operera mig rygg. Nu... snart ett år senare har detta fortfarande inte skett...varför? Jo, det finns inga narkossköterskor eller operationssköterskor på Akkis och ingen vet när det kan tänkas lösa sig. Så när operationen blir... Ja... det är det ingen som vet..

Vad fasiken kan JAG göra för att må bra då? Något måste det finnas... 

TA på sig löparskorna är omöjligt... Gå och stå är för det första det jag gör typ näst sämst, det sämsta jag kan göra är att springa... så ge sig ut att springa är helt omöjligt att göra. Den förmågan har inte jag och smärtorna skulle göra mig sängliggande några dagar. Så jag säger Nej på det.

Det är väl bara att gå till gymmet då.... Ja, skulle det vara så enkelt hade jag gjort det.  Problemet är att jag inte har en fungerande underdel och en rygg som är VÄLDIGT trasig. När jag går på gymet och ska utföra övningar, tenderar jag att felkompensera då jag inte "hittar" rätt muskler att aktivera.. och felkompenserar jag så svankar jag ryggen och pang, boom, krasch, så överbelastar jag ryggen och får kramper och blir liggande några dagar. 

Nu kan jag låta väldigt negativ.... men det är inte något som stämmmer även om det inte märks just nu.

Men något måste jag göra... för jag mår verkligen inte bra. Psyket blir otroligt påverkat och jag blir nedstämd, smärtorna jag har 24-7 är vedervärdiga och jag orkar inte må såhär. 

Igår kom jag hem från sjukhuset... blev inlagd akut i tisdags.... Akut njursvikt, blodtryck på 80/50, blodvärdet var på 80, mitt hjärtsviktsprov var på 1790 istället för på 300, feber och helt slut. 
Såhär ska inte ett 42 årigt liv vara.... såhär vill inte jag må. Jag har drömmar och vill må bra lixom...har en familj som jag vill bli gammal med. 

Så nu jäklar... har jag kommit på det.... jag SKA ta tag i Vikten och Styrkan/Konditionen. På sätt som är MÖJLIGT. Även om det inte går så jäkla snabbt, så gör jag iaf något... och sitter inte bara still.

Går jag ner i vikt och får en stark bålstbilitet, kommer jag Må bättre och jag kommer orka mer OCH jag kan vänta på ryggop.

IDAG 20/10 2018, startar jag blogga. Jag tänker dela med mig av vikt, bilder, mat, träning, hundträning osv. Ja.. LIVET helt enkelt! Jag hoppas att det kanske kan peppa mig till att faktiskt göra ngt om jag hela tiden skriver hur det går och använder detta forumet som en dagbok. 

Nu kör vi.... kom igen Camilla, 
KÖR!!!....Ba....KÖÖööööööööör!!!